Vad var det som hände?

1. SOCKER 

Experiment 1: Hur man påvisar socker med koppar. 

Lösningen blir röd eller rödgul. 

Färgändringen kan användas för att visa om det finns socker i en lösning. 

Experiment 2: 

Lösningen blir röd eller rödgul. 

Glukos smakar sött, men inte riktigt lika sött som vanligt socker. 

Glukos är en sorts socker 

Experiment 3: 

Lösningen blir gul eller gulröd. 

Det finns socker i mjölk, men mjölk smakar inte precis sött. 

Sockret i mjölk kallas mjölksocker. 

Det smakar inte lika sött som vanligt socker. 

Experiment 4: 

Frukt innehåller glukos och fruktsocker. 

Frukt innehåller också fruktsyror som smakar surt. Den sura smaken märks mer än den söta, särskilt i citronsaft som innehåller speciellt mycket syra. 

Experiment 5: Är bitsacketter socker? 

Lösningen förblir blå. Det finns alltså inte socker i bitsacketter. 

De innehåller ett helt annat ämne som smakar sött och heter sackarin. 

Experiment 6:Stickor som avslöjar glukos 

Vanligt socker (betsocker) och mjölk ger ingen färgförändring. 

Clinistixstickorna påverkas bara av glukos och det finns inte i betsocker och mjölk. 

Experiment 7:Hur känsliga är stickorna? 

Det måste finnas minst 100 mg glukos per deciliter lösning för att Clinistixstickan skall ändra färg. 

3 kryddmått av glukoslösningen innehåller 120 mg glukos. 

2. STÄRKELSE 

Experiment 1: Jod avslöjar stärkelse. 

Potatismjölsblandningen blir blåsvart av jodopax.  

Potatisen får blåsvarta fläckar där jodopax hamnar. 

Potatisvattnet blir blåsvart. 

Potatismjöl är ren stärkelse. Jodopaxlösningen innehåller jod. Jod och stärkelse ger tillsammans en blåsvart färg. Detta kan man använda för att ta reda på om det finns stärkelse i en lösning.  

Potatis innehåller mycket stärkelse. När man river potatis och rör ut rivet i vatten kommer stärkelsen ut i vattnet. 

Experiment 2: Vi tillverkar potatismjöl. 

Man ser en vit fällning på bottnen. Den följer med vattnet genom silen och lägger sig på bottnen av glasburken. 

Fällningen ger blåsvart färg med jodopax. Det är alltså stärkelse. 

När fällningen torkat blir den ett pulver som känns precis som potatismjöl. 

Du har tillverkat potatismjöl. Potatismjöl som man köper i affären är gjort på precis samma sätt. 

Experiment 3: - 

Experiment 4: Redning med potatismjöl. 

Den kokta blandningen blir något tjockare än den som bara värmts. Efter ett dygn har den kokta blivit seg, men inte den andra. 

Seg saftkräm är inte gott. 

3. STÄRKELSE BLIR SOCKER 

Experiment 1: Syra och värme sönderdelar stärkelse. 

Det finns glukos i lösningen men inte stärkelse 

Stärkelse omvandlas till glukos när man värmer den med syra. Det kan hända att det finns litet stärkelse kvar efter några minuter. Den försvinner om du värmer en stund till. 

Experiment 2: Saliv sönderdelar stärkelse. 

Det finns socker i lösningen men inte stärkelse. 

Saliven innehåller ett enzym som gör om stärkelse till glukos. Med hjälp av enzymet sker detta vid 37oC och utan syra. Kroppen kan ta upp glukos men inte stärkelse. 

Enzymer är ämnen som finns i kroppen och som gör att kemiska omvandlingar kan ske mycket lättare. 

Experiment 3: Är det sant att potatis blir söt i frysen? 

Av vätskan från den ofrysta potatisen behövs det ca 12 kryddmått. 

Av vätskan från den frysta potatisen behövs det ca 4 kryddmått. 

Det finns alltså mera glukos i vätskan från den frysta potatisen än från den ofrysta. 

Det har alltså bildats glukos i potatisen som var frusen, och det är sant att fryst potatis smakar sött. 

Potatis innehåller enzymer som hjälper till att göra om stärkelse till glukos. Det är meningen att detta skall ske först när potatisen gror. Därför finns det väggar i potatisen som gör att enzymerna inte kan komma åt stärkelsen. De väggarna fryser sönder när man fryser in potatisen. Det blir fritt fram för enzymerna att börja göra glukos av stärkelsen. 

Den frysta tinade potatisen är mjukare än vanlig potatis. Det beror på att de här väggarna inuti den gått sönder. 

4. PROTEIN 

Experiment 1: Hur man påvisar protein med koppar. 

Blandningen blir lila. 

Proteiner och koppar ger i basisk lösning lila färg. Detta kan användas för att ta reda på om en lösning innehåller protein. 

Äggvita är nästan bara protein. Proteiner kallas också äggviteämnen. 

Lösning A innehåller koppar. Lösning B innehåller natriumhydroxid som gör lösningen basisk. 

Experiment 2: Vad händer när man kokar ägg? 

Äggvitan stelnar vid 70oC. 

Vatten kokar vid 100oC. Man behöver alltså inte koka ägg för att de skall bli "kokta". Men det går fortare vid högre temperatur. 

Experiment 3: 

Mjölkblandningen blir lila. Det visar att mjölk innehåller protein. 

Experiment 4: Vad är gelatin? 

Gelatinlösningen blir lila. Det visar att den innehåller protein. 

Gelatinlösningen stelnar när den blir kall. Man använder gelatin i maträtter som citronfromage och chokladpudding för att de skall stelna. 

Gelatin består av proteiner som framställs av ben och slakteriavfall. 

  

Experiment 5: Varifrån kommer ost och mesost? 

Mjölken blir grumlig av ättikan. 

Vätskan som rinner igenom är genomskinlig. 

En vit massa fastnar i filtret. Den blir lila av lösning A och B och innehåller alltså protein. 

Vätskan blir också lila, så det finns protein i den också. 

När man kokar den lila vätskan blir den rödgul. Det visar att den innehåller socker. 

Mjölk innehåller flera sorters protein. Den sorten som klumpar ihop sig när man häller i syra heter kasein. Ost är stelnat kasein. 

Vätskan som blir kvar när man tagit bort kaseinet kallas vassle. Proteinerna i vasslen kallas vassleproteiner. 

Vasslen innehåller också mjölksocker. 

Om man kokar bort vattnet från vasslen får man mesost. 

Experiment 6: Vi tillverkar filmjölk. 

Blandningen stelnar till filbunke. 

Om man rör kraftigt i den blir det filmjölk. Den smakar filmjölk. 

I filmjölk finns mjölksyrabakterier. Mjölksyrabakterierna från den lilla skvätten filmjölk vi satte till från början suger åt sig mjölksocker och gör om det till mjölksyra. Då blir mjölken långsamt sur. Kaseinet stelnar, men inte i klumpar som när vi hällde i ättika, utan till en geléartad massa. 

Många proteiner har förmågan att stelna till gelé. 

Äggvita stelnar när man värmer den. 

Gelatin stelnar när det svalnar. 

Kasein stelnar när det blir surt långsamt. 

5. FETT 

Experiment 1: Hur man påvisar fett. 

Det syns inget spår efter den rena hemkemvätskan, men den som skakats med smör lämnar ett genomskinligt märke på papperet. 

Hemkemvätska löser fett. Vätskan avdunstar ganska snabbt, men fettet stannar kvar i papperet och syns som ett genomskinligt märke. 

Detta är ett sätt att ta reda på om en vara innehåller fett. 

Experiment 2: 

Hemkemvätskan lägger sig överst. Den är lättare än grädden. 

Hemkemvätskan suger åt sig fett ur grädden. Det blir alltså en genomskinlig fläck av fett kvar på papperet när vätskan avdunstat. 

Experiment 3:- 

Experiment 4: Varifrån kommer smör? 

Det bildas fettklumpar i vispgrädden. 

I mjölk och grädde finns fettet som små, små droppar - så små att man inte kan se dem utan mikroskåp. 

När man vispar hårt i grädden slås fettdropparna ihop till större klumpar. 

Det går inte att vispa mjölk till smör för att i mjölken finns det inte tillräckligt många fettdroppar. 

6. VATTEN I MAT 

Experiment 1: 

Gurka är mest vatten. 

Räkneexpempel: 

Skålen väger 1 g 

Skålen med gurka väger 6 g 

Då väger gurkan 6-1 = 5 g 

I ugnen avdunstar allt vatten i gurkan. Då skålen med gurka varit i ugnen väger den 2 g. 

Det har avdunstat 6-2 = 4 g vatten. 

5 g gurka innehöll alltså 4 g vatten. 

Vattenhalten är 4/5 .100 = 80 %

Experiment 2:- 

7. C-VITAMIN 

Experiment 1: C-vitamin tar bort jod. 

Jodopaxlösningen innehåller jod. Jod färgar stärkelselösningen mörkblå. 

När man håller i C-vitamin försvinner den blåa färgen. C-vitamin tar bort joden från stärkelsen. 

Efter ungefär 10 droppar jodopax orkar inte C-vitaminet ta till sig mer jod. Då kommer den blåa färgen tillbaka. 

Experiment 2: 

2 kryddmått C-vitaminlösning kan ta bort joden ur ungefär 20 droppar jodopax. 

1 kryddmått C-vitaminlösning kan ta bort joden ur ungefär 10 droppar jodopax. 

1 kryddmått C-vitaminlösning innehåller 2 mg C-vitamin. 

2 mg C-vitamin tar bort joden ur 10 droppar jodopax. 

1 mg C-vitamin tar bort joden ur 5 droppar jodopax. 

Man kan alltså bestämma hur mycket C-vitamin en vara innehåller genom att ta reda på hur många droppar jodopax den kan ta bort joden från. 

Experiment 3: Vilket innehåller mest C-vitamin: citron, apelsin, äpple eller potatis? 

Det går åt ungefär 25 droppar jodopax till citron och apelsin men bara ungefär 5 till äpple och potatis. Apelsin och citron innehåller alltså betydligt mer C-vitamin än äpple och potatis. 

Experiment 4: C-vitamin förstörs av värme och luft. 

Den nyblandade lösningen innehåller mest C-vitamin. Därefter den som stått över natten. Den kokta innehåller minst. 

Det är syret i luften som förstör C-vitaminet. Förstörelsen går fortare ju högre temperaturen är. Det försvinner mer C-vitamin på en halv timme i en kokande lösning än på ett helt dygn vid vanlig rumstemperatur. 

Man bör alltså koka C-vitaminrik mat så kort tid som möjligt, och sedan helst äta upp den omedelbart och inte hålla den varm länge.